|
Karl Popper
|
|
|
Min första ordentliga kontakt med Karl Popper fick jag när jag läste
Historicismens elände. Även om jag stundtals irriterade mig
på hans snusförnuftiga stil så fann jag denna bok synnerligen intressant
och tankeväckande. Framförallt gav den en god teoretisk grund till
den aversion jag länge känt gentemot alla tankar på samhällelig
förändring baserad på någon "stor plan" i vilken människor
tillåts bli reducerade till delar i en maskin.
|
|
För även om dylika föreställningar kanske främst förknippas med
realsocialismen, vilken efter 1989 knappast kan betraktas som
ett allvarligt hot, så fann jag icke desto mindre liknande tankar
inom de mer extrema delarna av miljörörelsen. Jag tänker nu närmast
på William Ophuls eller Edward Goldsmiths välkända Blueprint for survival.
Under min läsning av Popper blev dock ett problem alltmer tydligt. För även
om han på ett övertygande sätt visar att all politisk implementation bör vara
pragmatisk och reformistiskt så betyder hans resonemang att politiken
löper en allvarlig risk att begränsas till en slags förvaltning. Vilket är
precis vad jag anser sker i det senmoderna samhället i takt med att
de politiska frågorna blir allt mer komplicerade och teknokratiska.
| 
